Varva ned

Uppe i varv, trött och textmeddelandena bad om gemenskap. Valde att gå och träffa alla. Vad skönt att känna sig lite längre än alla andra. Lite bättre klädd. Något piggare, trots att det borde varit tvärtom. Helt nykter till skillnad mot vännerna, kamraterna och omgivningen. De runt ikring flackade med blicken och hoppades att något skall hända. Själv bara njöt jag av sorlet, musiken och allt som hände i lokalen. En timme räckte, sedan blev det precis lagom att klappa om ägaren och knalla hem till en annan form av värme. Vimlet hjälpte mig att varva ned.