När samlar du kraft, hur kan du vara så tänd jämt?
Jag får den frågan av vänner ibland. Det har hänt ofta de senaste åren och jag har skrivit om det förut här. Nu har jag fått den frågan mycket de senaste dagarna från personer som är viktiga. Jag gillar frågan och tar den enbart som beröm och någon enstaka gång som en höjd fråga. Varje gång den kommer i skurar så tar den plats några dagar i form av vad kraft egentligen är, vad vi gör av den och om vi kan samla på den.
Jag samlar eller återhämtar den genom umgänge och då förlagt till helgerna. Några helger så stänger jag av allt tänk och kopplar av allt. Eller så väljer jag umgänge med en annan typ av personer, i en annan miljö och genom att variera platserna jag samlar den på.
Och mitt i dessa funderingar så dyker det upp tankar om jag egentligen haft ett arbete eller ett jobb som har känts som annat än umgänge, förtroende och att ha det roligt socialt. Och att jag har ett beroende av att komma i situationer som enligt kutym skall vara jobbiga, de ger extra kickar som betyder mer.
Det mesta handlar om vanor och hur vi själva beslutar kring svaret på denna fråga. Människan anses ju vara ett vanedjur och det är precis vad jag anser att vi är, vanedjur. Dessutom är jag säker på att vi beslutar om våra vanor och därmed om hur vi svarar oss själva på denna fråga och säkert många fler frågor som Hur mår du? Vem är du? Är du glad? etc.
Jag vet att någon sade till mig en gång i tiden att alla frågor vi ställer till någon annan för att hjälpa dem, skall först ställas till och besvaras av oss själva först.
Puss alla fina!
2 kommentarer:
Sedan kostar ju det där kraftsamlandet ett par lunginflammationer och annat smått och gått om året.
Eller är det arbetstempot som ger dig dessa gåvor?
Hmm, allt kul är inte alltid bra för än...
Kram.
Tack för tanken, En som bryr sig. Alltid en balans med det som ger kraft och det som tömmer. Kram!
Skicka en kommentar