Den här stranden

Så många gånger jag varit här. Promenerat, suttit, sprungit, legat och varit här. Det är bara så att jag har behov av denna stranden. Det är den plats som jag har svårast att redogöra för vad jag gjort och gör på. Jag bara är och finns när jag är här, oavsett om det sommar, vinter, höst eller vår. Och numera plockas det alltid med en sten eller en snäcka snart nog varje gång jag är här.

Min strand fungerar som jag tror att kyrkan fungerar för troende och dessutom sjunger eller nynnar jag ofta högt för mig själv när jag går här. Den låt jag spelat och sjungit flest gånger i min skalle här är utan konkurrens Paradisets Portar.