Men efter att ha tänkt igenom detta lite så har jag en del synpunkter.
Skulle jag själv få för mig att göra en målning där jag porträttarerar någon som är en förebild för andra som en rondellhund?
Om många tar illa upp eftersom det känns som en kränkning är det då något att gömma bakom yttrandefrihet?
Jag är säker på att jag själv aldrig skulle få för mig att göra detta porträtt och jag skulle se yttrandefrihet som ett dåligt skydd om jag tyckte att detta var min rättighet som konstnär.
Om jag däremot var emot förebilden för andra eller om jag ville ha uppmärksamhet som var värd att riskera sitt liv för? Eller båda?
Jag kan inte sätta mig in i hur en såpass korkad person i så fall tänker eller inte tänker.
Dessutom, yttrandefrihet eller ej. Det måste ändå vara mottagaren av ett budskap som avgör om den känner sig kränkt eller ej.
Min slutanalys är att jag ej kan sätta mig in i situationen och hur ett beslut tas av konstnären att göra porträttet. Därmed betyder det för mig att personen kanske har tagit beslutet på de grunder ovan som jag ej kan sätta mig in i.
Mitt fria yttrande är; Urbota dumhet. Slut analys!
