Arbetarklass

Låg på stranden idag och hade det fantastiskt bra. Kom på mig själv med att jag klurade på vem det är som får kalla sig att tillhöra arbetarklassen. Och vad är arbetarklassen. Jag kan konstatera att vem som helst säkert kan kalla sig för att vara arbetare och hävda att den tillhör den klassen. Jag känner mig som en arbetare och att jag tillhör arbetarklassen. När jag gör det skrattar vänner glatt och pratar vidare om något annat.

Jag vill veta vem som avgör vem som tillhör arbetarklassen och vilka kriterierna är. För mig känns det som att kyrkan angav präster, borgare, adel och bönder. Kanske glömde att någon måste jobba också och så namngavs resten som arbetare? Eller var det ett begrepp på en grupp som var icke akademisk med låga löner.

Fast oavsett historiken, vad är kriterierna idag? Idag har en utbildad undersköterska lägre lön än en industriarbetare. Vad är en lärare, en arbetare?

Skulle vara kul att veta.

Naivt?

Vad skönt det är att prata med barn oftast. Igår satt jag med flera av de anställda och engarerade runt Mitt Lag. I halvtid pratade jag med Journalistens son Simon. Jag tror att han är 8-10 år. Mitt lag var i underläge 0-1 så jag frågade honom vad han tyckte. Han svarade att om det ej var för att domarna hade varit så dåliga och laget hade satt sina chanser så hade Mitt lag vunnit Champions League. Ibland är svaren och lösningarna enkla.

Madonna

Vad jag minns så har jag absolut ingen relation till Madonna. Och då menar jag den där artisten som slog igenom på 80-talet och ingen annan.
Hon har iklätt sig massor av roller och utstyrslar genom åren, hon har lallat och trallat och ibland klivit fram med någon form av utspel eller aktivitet som har fått mig att fundera på om det finns skarpa rådgivare runt henne eller om hon rent av är skarp.

Många är de gånger jag hört att hon skall vara snygg, duktig, bra och vacker. Jag tycker att hon är ganska intetsägande. Dessutom sade en kollega en kul grej under lunchen i veckan. Hon poängterade att den kostym och roll som kom för ganska många år sedan förmodligen hade växt fast. Ni vet den med nätstrumporna och kangkangöverdelen. Jag minns ej om det var efter Cowgirllooken eller vilken det nu var, men där har hon fastnat. Och vilken var den senaste nya lallande sången hon var berömd för… Jag minns det åtminstone inte.

Hoppas att det kommer att vara värt pengarna för alla som skall på konserterna och att ni skaffar en egen uppfattning innan, under och efter konserten. Var och en har rätt att ha sitt eget tycke om det.

Själva tänker vi gå fem minuter innan och skaffa biljetter billigt, för själva Las Vegas showen är säkert värt ett par hundringar.

U2

Jag hade tänkt att skriva en recension av konserten. Kanske hade jag till och med lovat det lite längre ned på sidan. Jag väljer att hänvisa er till Pelle Blohms recension av den via denna länken http://www.blohm.se/?page=text&aid=490


Fantastiskt bra skrivet Pelle! Love ya!

Ett ord för varje stad

Var och fikade med en kollega för ett tag sedan och hon berättade om en bok hon höll på att läsa. Den heter "Lyckan, kärleken och meningen med livet", av Elizabeth Gilbert. Den skall inhandlas och läsas. Det som gjorde mig nyfiken var att den hade någon koppling till att alla städer hade ett ord som var karakteristiskt för varje stad. Kanske vara det inte huvudhandlingen men den väckte min nyfikenhet. Jag får återkomma om vad jag tycker när jag har köpt den.

For all the Rare one's

Jag hyllar alla som vet vem jag är och som vet att jag gillar er mycket med världens vackraste låt...
"http://www.youtube.com/watch?v=j-wvgmZxbe8"

Min lilla

Det är helt fantastiskt att ha kommit till insikten om att det är en förmån att umgås med dig. Jag har träffat min dig mer än någonsin de senaste elva månaderna. Det är en fantastisk uppleveelse att plötsligt ha dig som en av de bästa vännerna. Du är en sådan där vän som det är lätt att umgås med. Man kan diskutera, äta, prata, fika, sitta tyst eller umgås utan att det finns något annat än umgänge i fokus. Jag är enormt glad att vi tar oss tiden och jag förstår numera mycket mer av om vem jag själv är och var jag kommer ifrån.

TACK!

Perceptionisten

Frågan är om det finns en mer briljant person jag har träffat någonsin, skulle vara min far då. Perceptionisten är förmodligen en av de mest skärpta och socialt kompetenta människor jag träffat. Jag bara hade lust att hylla honom nu, sitter och jobbar och inser att jag saknar Perceptionisten.

Sånt som bara händer mig

Fick lust att lägga in texten till Olle Ljungströms fina sång "Sånt som bara händer mig":

Du vilar huvudet emot min kudde
Din blick söker mina ögon
Men den söker sig igenom
Mot en annan punkt
Mot en annan man

Du lägger handen på min panna
Formar ord som exploderar
Men orden tillhör någon annan
Som är någon annanstans
En lycklig man

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Jag var så nära
En liten stund
Det är sånt som bara händer mig

Jag kunde krupit över alper
Jag kunde svalt en ocean
För att vara först i dina tankar
Att det var jag
Och inte han

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Jag var så nära
En kort sekund
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig

Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig
Det är sånt som bara händer mig

Mmm...Aaah..

Köp lösnummer...

Finns mycket att lära sig i veckotidningar.

Vi kan lära oss massor om hur vi uppnår yttre ideal, hur att undvika och hur att bli, vad de gör samt andra väsentligheter. Givetvis är det så att det alltid döljer sig precis det vi trodde bakom rubrikerna.

Det finns flera kul rubriker som bygger på ett tema som vi uppskattar och det är dåligt samvete:

- Så blir du sommarsmal
- Strandmode 20XX
- Ät nyttigt
- Lev rätt
- Undvik att bli tjock
- Ät så mycket du vill och gå ned i vikt
- Solarium är bra
- Blabla

Det finns andra som är mer byggda på allmänintresse, såsom:
- Prinsen till sjukhus
- Drottningen föll
- Zlatan klar för ny klubb
- Känd idrottare fast för knarkbrott
- Trebarnsfar låste in dem
- Så undviker du Svinpesten
- Blabla

Vad andra än säger så är det ju absolut ej så att dessa rubriker är till för att sälja lösnummer...

U2, nästa som faller ned från piedestalen?

Under de senaste åren så upplever jag att det är många av de gamla idolerna och favoriterna som faller ned från piedestalen. En som gjorde riktigt ont att se var den gamla hockeyeleganten som snurrade in och vinglade under en modevisning för tjejer i vintras, kalaspackad med en bilhandlartyp i släptåg. Bonk! sa det så föll han från piedestalen.

Till helgen skall jag gå på U2 och de har alltid haft en mycket speciell plats i mitt hjärta, speciellt då plattan Boy. Köpte den samma sag den kom till skivbutiken. Jag har haft lite svårt att bli en av alla de som sett dem på olika stora stadion och bara hyllar dem oavkaortat i tid och otid. Jag har haft svårt för Bono’s ambitioner att bli den nya Koffi Annan. Därmed har jag stannat i min egna U2 beundran och skitit i att se dem på olika stadion. Om jag valt att spela U2 för andra så har det bara varit October och Boy. I mina lurar har det varit alla plattor.

Jag har alla plattorna och hävdat utåt att det de gjorde i början var fantastiskt och att resten är sådär. Inåt har jag diggat i princip allt de gjort men varit rädd för att bli en beundrare av deras stadionmusik.

Så om några dagar vet jag om de sitter kvar på piedestalen. Jag skall höra och uppleva dem på en betongbunkrarnas betongbunker. Jag återkommer.

Fantastiskt modernt

Sitter i dagarna och sträckläser en bok som heter Katedralen vid havet av Ildelfonso Falcones.
En kväll för några dagar sedan satt jag i soffan och läste och mitt sällskap satt vid en fåtölj vid TV:n och tittade på Allfån på Skansen.

Från programmet skrålades det ut skit av bland annat programledaren. Ni vet han som verkligen gillar sig själv och att änga programtiden till att stå vid småtjejerna.

Plötsligt blev jag dock intresserad och avbröt läsandet när det var en kille från Hudikvallsteatern och föreställningen Elvis som pratade. Han berättade om några milstolpar på vägen från 1996 tills nu.

Jag kan säga att detta var det mest moderna och friska tal eller anförande som jag har hört på mycket länge i detta landet.
Briljant, modernt och utan pekpinnar.
Fantastiskt skönt att höra att det finns personer med denna typ av insikter. Om du orkar så leta fram detta på SVT Play. Värt tiden och hör upp när du tittar på klippet!

Drömmar

Har under nästan två veckor varit ledig. Och då har jag faktiskt lyckats vara nästan helt ledig. Ha varit på en av mina få riktiga favoritplatser och verkligen gjort det viktigaste av allt, vilat på riktigt. Har umgåtts med allt från ganska färska till de som har mycket erfarenhet. Nästan inga dagar har innehållit några som helst bokade tider och ganska få märkbara intryck eller funderingar.

Har noterat att jag har drömt i princip varje natt och på morgnarna så har jag kommit ihåg delar av drömmarna. Jag vet inte hur drömmar fungerar men inser att de har varit väldigt tydlig under dessa två veckor och att det förmodligen är något bra att komma ihåg delar av drömmarna.

Kommer du ihåg drömmar?

Står du upp mannen?

På en av mina favoribloggar, blohm.se, har jag vid två tillfällen sett att han skriver om att riktiga män sitter ned och kissar. Det senaste inlägget med detta som en del i helheten hette "Sauont hännda!", det hittar du på http//:www.blohm.se

Om du är man, hur gör du?

En Sann och en Riktig

Hade en bra dag i Little Village för några dagar sedan. Var och jobbade men fick först några timmar med den Sanna och sedan några timmar med en Riktig.
Den sanna vännen LMS och jag bara satt på det café där jag brukar ägna lördagarna. Vi har alltid lätt att hitta ämnen och de är aldrig så viktiga som interaktionen. Kvällen ägnades åt en middag med Stålmannen som är en riktig vän. Han tittar aldrig bakåt utan bara befinner sig här och nu. Dessutom är jag enormt glad över att han är så bra på att hålla kontakten oh aldrig lastar mig när jag ej ringer tillbaka. Jag är glad över både den Sanna, LMS, och den Riktiga, Stålmannen.

De distingerade åkte på moppo

Sett ett par program som heter Sommarkväll med Anne Lundberg. Jag vet inte vem den viftande Anne Lundberg är, men på de två program jag sett så lyckas hon ta dit intressanta gäster. Det första programmet jag såg delar av så var gästen Paulina Porizkova. Hon imponerade på mig ur alla perspektiv. Allt från hennes nivå på svenskan hon talade, livsresan till rättframheten. Hon var lagom imponerad av en av de andra gästerna och framförde det med tydlighet. Han var någon överpositivist som klättrade i berg. Om hon är som jag uppfattade henne så är det bara att gratulera hennes närmaste och hennes omgivning.

Det senaste programmet jag såg så var det två av de svenska farbröder som är vana vid att styra och ställa frågor själva som var gäster. Ingvar Oldsberg och Jan Josefsson. I mina ögon gillar de verkligen sig själva, sina röster och tror verkligen att de är talesmän. Omoderna alltså. Jag tror att självinsikten och självkänslan är mycket låg. Kan ha helt fel eftersom jag bara träffat dem ytligt.
Båda blev lugnt och sakligt ifrågasatta av de två andra gästerna Katarina Hulting och Elisabeth Höglund. Speciellt var det då farbror Ingvar som fastnade i en fälla. Det var han som började veckla in sig i någon leende förklaring och analys av varför det från början varit lite kvinnor som programledare i TV men blivit fler efter hand. Katarina och Elisabeth frågade då varför män räknades som distingerade när de blev äldre och varför tjejerna skulle vara unga. Det fanns det inga snabba svar på och när det började räknas upp bra exempel från två kanaler så nickade Josefsson och Oldsberg svalde svar på svar. Här syntes ovanan vid att ej sitta på facit, ovanan vid att ej styra dialogen och ställa frågorna. Och framförallt saknades perspektivet för att kunna svara på frågorna och påståenden.

Sedan byttes det ämne.