Attans

Vid en frukost i Frösakull denna veckan så började Min Lilla, C och jag småprata om vad utrycket attans kom ifrån. Det inleddes med att jag hade tevatten på och ej upptäckt att det börjat koka. Min Lilla sa "att vattnet kokade som attan", vilket blev tillräckligt med input för att vi skulle börja googla. 

Vi lärde oss genom detta att vi historiskt ”svär/svurit” med hjälp av : sju (sjuhelvetes), arton i den äldre formen attan (det var väl attan, attans också), hundra (för hundra gubbar), tusen i den äldre formen tusan (det var väl tusan, tusan också) och i kombinationer: sjutusan, sjuhundrade och så vidare.
Vi fick även lära oss att det är skandinaviskt att svära vid siffror och med hjälp av siffror.
Bakgrunden till detta visade sig vara att vissa tal är heliga eller magiska. Och när folk ville undvika att använda svordomar, som dessutom oftast har att göra med djävulen och helvetet, så uppfans det  mildare uttryck. Då togs det till sådana här heliga eller magiska tal. 
Tiilbaka till ordet Attan, det ansågs farligt eftersom det var Odens tal. Det räknades då vara mindre farligt med sjutton. Och sjutton används för att sju ingår i det, och siffran sju har sedan urgammal tid uppfattats som helig och magisk. Bland annat var de rörliga himlakroppar som babylonerna räknade med sju till antalet: solen, månen och de fem himlakropparna som de kunde se med blotta ögat.
Ovan text är delvis tagen och omskriven från språknämnden.se's Frågelåda.