Billie Holliday

Och idag får du en bild på fina fina Ella Fitzgerald, den mest speciella kvinnliga sångerskan jag har upplevt. När jag var väldigt liten så spelade Min Kompis och Min Lilla henne ofta, men det var först med 9 1/2 weeks som jag upptäckte Ella Fitgerald på riktigt, de var en del som kom med den filmen. Var mycket som kom med den som faktiskt, löjligt nog, påverkar mig fortfarande. Den sågs för många gånger vid en speciell period i livet.

Erkänner villigt att delar av Mickey's rollkaraktärs lägenhet fortfarande påverkar min smak och mina preferenser i inredning.

Saknar Min Kompis!

Jag har varit vid Söndryms kyrka och på kyrkogården idag.

Jag har suttit i kylan, värmd av solens vårstrålar, på huk framför Din vackert belysta gravsten. Och jag har längtat något enormt efter den stunden länge nu, den där stunden när jag får ha Dig för mig själv och högt säga allt jag lurar på.

Idag pratade jag massor med Dig, som jag brukar, och jag gjorde det ackompanjerad av gråt, harklingar och floder av tårar. Ljudlösa och vackra floder där varje droppe innehöll så mycket saknad att jag var nära att brytas av på mitten. Och hela förloppet och alla känslor är bara vacker sorg, det vet jag, men i dag verkligen bara flödade det.

Vet inte exakt varför det var så mycket som kom upp just idag, men jag misstänker att en anledning var faktumet att det fanns så mycket att berätta sedan jag var hos Dig senast. En annan var faktiskt vädret, isande kallt i luften, varmt i solen, helt stilla och fåglarnas hoppfulla kvitter. Och dessutom åkte jag dit själv och var för en gångs skull helt ensam med Dig på hela kyrogården, och då blev orden och stämman högre.

Gällande mycket att berätta så förstod Du säkert idag att det onekligen har hänt mycket och det var ju flera saker som jag idag återkopplade till Dig, baserat på saker Du sa till mig de sista veckorna innan Du dog. Dessutom berättade jag saker högt för Dig som jag bara tagit med mig själv och en som jag tagit med en annan viktig en.

Och nu, flera timmar efteråt, så har jag fortfarande skälvningar i kroppen och spontana tårar som bara rinner ut. Jag sitter på ett tåg nu och vet att det droppar tårar på skärmen på iPaden och att medpassagerarna ser det. De vågar inte fråga eller säga något, och det är skit samma.

Jag kommer snart tillbaka och pratar mer till Dig och berättar fler saker. Kommer vara skönt att träffa Dig snart igen. Njut av den oranga, Du vet nu vad den betyder!

Shit vad jag saknar Dig, Min Kompis!

Så var det dags igen...

Så var det dags igen... Dags att ta farväl av en av de viktiga.

Dagen idag tillägnas en av de som följt mig hela mitt liv, som nu är borta. En som jag minns att jag alltid längtade efter de tillfällen du och din familj skulle komma till oss och att det alltid kändes som att ni var för kort tid hos oss. Det brukar var så med de som jag gillar mest.

Kanske kommer du äntligen kunna komma att lägga massor av tid med Min Kompis. Jag vet att ni gillade varandra mycket. Förmodligen var ni extremt lika trots att du var rastlös och Min Kompis var lugn. Och kanske funkade ni så bra tillsammans genom att han var en knivskarp logiker och du var sylvass och rävig.

Du är en som jag verkligen kommer sakna, du är en del av ett barns trygghet som försvinner. Hoppas verkligen att du och Min Kompis får tid för och med varandra nu. Så kanske ni kan erkänna att det var jobbigt ibland, eller kanske inte...

Det är din dag idag, Du var en Hedersman! TACK!

Miss you!

Några få vet varför jag alltid den 12 juni alltid känner saknad. 


Min Kompis skulle ju haft födelsedag idag... 


Och just detta året så gör det riktigt ont denna dagen. Som vanligt så gör det vackert ont, men ont. 


Bara att lägga minsta tanke på dig gör att det trillar tårar ur den annars så hårda kroppen och knoppen.


Saknar Dig, Min Kompis!

Fars Dag

Vet att det förra helgen var dags för alla att känna samvete eller riktigt dåligt samvete att de borde gå till närståendes gravar. 

Jag går sällan till gravar de beslutat viktiga dagarna, jag brukar besöka mina gravar så ofta jag kan och kanske är det viktigaste att vara där när det behövs för mig. De flesta går jag sällan till  fysiskt, däremot besöker jag dem ofta på det för mig viktigaste sättet. 


En grav har jag extremt behov av besöka fysiskt och mentalt, och frekvent. Du som känner mig vet att det är Min Kompis grav. Jag är där nu, när jag skriver, och jag har oftast med mig Min Kompis när jag behöver tänka och besluta. 


Det är faktiskt så att det ögonblick jag tänker oftast på är ett av många ögonblick med Min Kompis, ett ögonblick som jag valde skulle påverka mig mycket. 


Idag är en sådan där dag då det räcker med det viktigaste, TACK!