Ibland kan jag tycka och känna att det går för långsamt med internationaliseringen av vår gamla krigförande nation. Allt som oftast går det att glädjas över att det faktiskt finns fler restauranger, mer råvaror, bättre klädda ungdomar, fler som tar hand om sina äldre och yngre med mera.
Men jag tycker att det går för långsamt. Jag vill att vi närmar oss det fantastiska som du möter när du vandrar genom de få internationella städeran som finns på klotet, New York och London.
Jag skulle verkligen vilja att det som refereras till som integrationen blev en fråga som ägs av oss människor och ej av politiker och andra från verkligheten avskärmade.
Som början på träningen kanske det räcker med ganska små ärliga aktioner oavsett vem det är vi träffar.
När du sätter dig i en taxi så se till att visa äkta nyfikenhet för föraren.
När du är på ett café så vill du verkligen komma ihåg vad killen eller tjejen bakom disken heter.
När du möter en granne så kanske du kan fråga hur det är för att du vill veta.
Du kanske skall se till att veta allt om han eller hon som städar på ditt kontor.
Kan det ge dig något och något du kan tänka dig att bli intresserad av? I så fall, be RaRe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar