Kul att träffas...

Träffade gamla bekanta jag ej umgåtts med på många år. Alltid kul så tillvida att det finns oändligt med saker att uppdatera sig på, tänkte jag innan. Fast det kändes som att jag på något vis visste precis vad de skulle berätta och hur de skulle vara redan innan jag träffade dem.

Jag kom på mig själv när alla berättade sina grejer att jag satt och berättade i mitt eget huvud vad de skulle säga precis innan de sade det själva. Lite om jobb, några byten av boende. Från lägenheten, där var du väl, till mediumnivåvillan, Maggan är hemma och sköter om allt, hon gillar det, du vet jag var ju på det jobbet då, till fantasiharniverkligenrådmeddethuset i Richland, ungarna också, Lillan du vet, båt1, sommarhus2, djäklar vilka brudar som jobbar på den restaurangen i München, och så vidare... Fast ni är ju fortfarande lönearbetare satt jag och tänkte... Det är sannolikt så att ni har verkligt hög lön, men ni är lönearbetare. Möjligen med något höga omkostnader och enorma inteckningar och lån...

Efteråt undrade jag varför jag valde att inte säga vad jag egentligen tänkte. Han reser, de har barn, hon har börjat träna och så vidare... Fast jag vet att det inte är någon idé. Och de har gjort alla val själva.