Fördomar

Jag hittade följande förklaring på vad en fördom är. En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra.


Eftersom stereotyper kan vara positiva eller negativa, kan även de fördomar som de resulterar i vara antingen positiva eller negativa. En negativ fördom gentemot en person leder ofta till en positiv fördom om en annan. Vare sig en stereotyp är statistiskt riktig eller ej innebär en fördom en övergeneralisering av densamma.


Jag tror att alla har fördomar, vare sig vi vill eller vet det eller inte. Vi har en benägenhet att skapa fördomar, eftersom våra hjärnor hela tiden jobbar med att sortera och kategorisera omvärlden, mappat mot våra egna preferenser respektive vår erfarenhet.


Det kan räcka med att vi får höra talas om en främmande grupp, som vi aldrig sett och som vi inte vet något om. Snabbt tror vi kanske ändå att de säkert "är" på ett visst sätt. Läste på nätet att det gjordes studier på 1950-talet i USA där psykologer lät människor tycka saker om tyskar, japaner, judar och en helt påhittad grupp, "pluktuanerna". Forskarna frågade om "pluktuanerna" är trevliga, om de äter bra mat och så vidare. Och försökspersonerna svarade nej, de är inte trevliga, de äter konstig mat och luktar illa. De här personerna kände förstås inte till "pluktuanerna". Just därför trodde de att de säkert var dåliga.


Som sagt, alla har fördomar, och vissa är mer fördomsfulla än andra. Det mesta av förklaringarna finns i våra personligheter, med en egenskap som tydligen kallas för generaliserad fördomsfullhet. De personer som har höga värden på den egenskapen i test, tycker antagligen illa både om de påhittade pluktuanerna och många andra. Ofta har de personerna fördomar om många olika grupper som homosexuella, invandrare och kvinnor.


Benägenheten att skapa sig fördomar hänger ihop med de grundläggande personlighetsdragen. Inom personlighetspsykologin brukar det talaa om fem sådana, "the big five", där vi skiljer oss åt redan från födseln. Dragen finns i stor utsträckning kvar hela livet. Det handlar om hur öppna vi är för nya erfarenheter, om hur pass utåtriktade vi är, om vänlighet, målmedvetenhet - och om känslomässig stabilitet.


Men det är självklart inte bara våra individuella personlighetsdrag som spelar in. Dessa drag påverkas även av grupptillhörighet, våra minnen och varseblivning. Våra hjärnor strävar efter att skapa sammanhang, viss logik och mening i alla sinnesintryck, och det gör den genom att använda stereotyper. Vi kan inte hantera allt som bombarderar våra sinnen, så hjärnan sorterar och sållar bort information för att snabbt kunna göra omgivningen begriplig.


En socialpsykologisk förklaring till fördomsfullhet handlar om att vi skapar negativa fördomar om andra grupper för att höja vår egen självkänsla. För mig är individer individer och ej gruppföreträdare. En deltagare i en fotbollsklack är ej per definition en huligan. Och jag tränar på att skilja på den klack jag gillar och en del av de andra klackarna.


Jag är medveten om att jag oftast har fördomar om skinnskallar och nynazister likväl som om Leninister och människor hängivna till ett parti generellt. Jag tror även att benägenheten att tillskriva etniska minoriteter negativa egenskaper är universell. Utgruppen/minoriteten tillskrivs ofta egenskaper som lat, kriminell, dum och opålitlig i alla länder som jag varit i. Bakgrunden till detta har säkert med evolutionen att göra. Vi har helt enkelt haft ett behov av att värna om den egna gruppen, detta för att helt enkelt inte gå under.


Fördomar är heller inte bara vara av det negativa slaget. Ibland tillskrivs en grupp extremt goda egenskaper i stil med "alla i Thailand är så vänliga". Stereotypen blir ofta ett slags ideala människor som står för godhet och medmänsklighet. För den person som "drabbas" av en sådan fördom kan det vara trevligt. Likväl kan det vara fel - och därmed en fördom. Gruppen eller tillhörigheten bedöms.


Domstolsväsendet, polisen och juridiken - alla är de fyllda av personer och individer och har därmed fördomar. En helsvensk domstol har exempelvis lättare att förstå en svensk brottsling än en brottsling med utländsk bakgrund. Medvetet eller omedvetet ser man sig själv i "svensken" - han tillhör den egna gruppen. Fler personer inom rättsväsendet med utländsk bakgrund skulle öka förståelsen för "den andre".


Etniska fördomar måste inte handla om uttalad rasism eller främlingsfientlighet, hävdar Torun Lindholm. Moderna tiders fördomar verkar snarare i det fördolda. De färgar och förvränger våra upplevelser så att personer utesluts eller diskrimineras.
Insikten om att vi har fördomar är viktig. Den värsta fördomen - eller villfarelsen - av alla är att tro att du själv inte har några fördomar. Tror du det är du illa ute, eftersom man du då inte inser att du styrs av dem. Att förstå att du har fördomar är första steget till att påverka dem.