Clintan har de senaste
åren överraskat mycket genom att välja teman som lätt skulle kunna bli
patetiska. Jag har förundrat inset vid flertalet tillfällen at than har klarat
balansen. I Gran Torino känns det so matt Clintan gör upp med ett gammalt USa
och tar farväl av det och den tidens Dirty Harry. hade kunnat vara en liten
film. En dussinfilm som spekulativt spelade på känslor kring de problem som
anses uppstå i "multikulturella” samhällen. En film som liksom många andra
filmer sörjde den vite amerikanske mannens nergång och fall. Istället är Gran
Torino en sjuhelvetes film. Och det beror helt och hållet på Clint Eastwood.
Efter jag såg filmen så
har jag sett att det här är hans farväl som skådespelare. Och om detta är ett
farväl så är det djäkligt välgjort och sammanfattande.
I Gran Torino spaler
Clintan Walt Kowalski, en pensionerad man som varit med I Koreakriget och som
arbetat på från Fordfabriken i Detroit. Han bor ensam I ett slitet villaområde.
Hans fru har précis dött och under begravningen tittar Kowalski ogillande på
sina överviktiga vuxna söner och deras bortskämda barn. Han retar sig till och
med på att de kör japanska bilar.
Jag har en enorm lust att
beskriva hela filmen för dig men vill att du ser den. Om du kan din Clintan så
tror jag att du kommer storgilla den. Om du inte kan Clintan så faller många
poänger. Jag kommer se filmen flera gånger till.
Jag tror att de som ser den verkligen uppfattar den olika, för det är
lätt att se hur andra än jag själv tolkar den tvärtemot hur jag gör.
Huvudrollen Kowalskis åsikter, beslut, insikter och uppoffringar är öppna för
olika tolkningar beroende på hur du ser på samhället, människor, invandring och
politik. Jag ser Gran Torino som Clintans sätt att på ett överraskande vsätt
göra upp med ett förhoppningsvis gammalt och förlegat USA – för att hjälpa alla
och envar att gå in i ett nytt.
Kolla klippet så kommer du bli sugen att se den och förstå vad den handlar om.
2 kommentarer:
Tårdrypande gulligt stentufft= bra!
Precis som Saving private Ryan och Döda poeters sällskap...är han ironisk...eller inte?
R.S
Ja du! Jag har precis samma reflektion. Jag tänkte allt från patetisk till briljant när jag såg den i helgen som var.
Hade du fotograferat min hjärna mitt i så satt jag nog ganska vilsen och förundrad. Och så slutar den och jag märker att jag har sorg och är ledsen.
Han har något visst i sitt filmmakeri den gode filmmakaren Clint!!!
Hoppas att du orkar vara sådär rare som du är, läste att du bestämt dig för att rösta och normalisera dig. Glöm det, du har lovat att dö snyggt klädd!!!
A huge one/HH
Skicka en kommentar