29 september 2010

Clintan - Gran Torino

Låg framför TV:n en kväll och lurade på en arbetsgrej. Var väl medveten om att jag bläddrade på TV:n men var helt ontresserad av vad som fanns där. Jag låg helt enkelt och tänkte. Någon gång för ett tag sedan hade jag sett att det fanns en film som hette Gran Torino och förutsatte att det var en filmatisering av ett Playstationspel. Denna kväll fick jag syn på att det var en Clint Eastwood-film. Jag som många gånger på ett mest barnsligt vis har avgudat Clintan hade alltså inte koll på denna filmen.
Clintan har de senaste åren överraskat mycket genom att välja teman som lätt skulle kunna bli patetiska. Jag har förundrat inset vid flertalet tillfällen at than har klarat balansen. I Gran Torino känns det so matt Clintan gör upp med ett gammalt USa och tar farväl av det och den tidens Dirty Harry. hade kunnat vara en liten film. En dussinfilm som spekulativt spelade på känslor kring de problem som anses uppstå i "multikulturella” samhällen. En film som liksom många andra filmer sörjde den vite amerikanske mannens nergång och fall. Istället är Gran Torino en sjuhelvetes film. Och det beror helt och hållet på Clint Eastwood.
Efter jag såg filmen så har jag sett att det här är hans farväl som skådespelare. Och om detta är ett farväl så är det djäkligt välgjort och sammanfattande.
I Gran Torino spaler Clintan Walt Kowalski, en pensionerad man som varit med I Koreakriget och som arbetat på från Fordfabriken i Detroit. Han bor ensam I ett slitet villaområde. Hans fru har précis dött och under begravningen tittar Kowalski ogillande på sina överviktiga vuxna söner och deras bortskämda barn. Han retar sig till och med på att de kör japanska bilar.
Jag har en enorm lust att beskriva hela filmen för dig men vill att du ser den. Om du kan din Clintan så tror jag att du kommer storgilla den. Om du inte kan Clintan så faller många poänger. Jag kommer se filmen flera gånger till.
Jag tror att de som ser den verkligen uppfattar den olika, för det är lätt att se hur andra än jag själv tolkar den tvärtemot hur jag gör. Huvudrollen Kowalskis åsikter, beslut, insikter och uppoffringar är öppna för olika tolkningar beroende på hur du ser på samhället, människor, invandring och politik. Jag ser Gran Torino som Clintans sätt att på ett överraskande vsätt göra upp med ett förhoppningsvis gammalt och förlegat USA – för att hjälpa alla och envar att gå in i ett nytt.

Kolla klippet så kommer du bli sugen att se den och förstå vad den handlar om

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tårdrypande gulligt stentufft= bra!
Precis som Saving private Ryan och Döda poeters sällskap...är han ironisk...eller inte?
R.S

Anonym sa...

Ja du! Jag har precis samma reflektion. Jag tänkte allt från patetisk till briljant när jag såg den i helgen som var.

Hade du fotograferat min hjärna mitt i så satt jag nog ganska vilsen och förundrad. Och så slutar den och jag märker att jag har sorg och är ledsen.

Han har något visst i sitt filmmakeri den gode filmmakaren Clint!!!

Hoppas att du orkar vara sådär rare som du är, läste att du bestämt dig för att rösta och normalisera dig. Glöm det, du har lovat att dö snyggt klädd!!!

A huge one/HH