Johan Lindeberg

Kommer skriva ibland om spännande personer som jag tycker skiljer sig från mängden. Såna som det finns lite aura eller spänning kring. Kanske är det så enkelt att de faktiskt bara vågar vara sig själva.

Denna första gång blir det Johan Lindberg på menyn.

Han sade en gång ”Lindeberg ska bli en av modevärldens fem mest prestigeladdade logotyper.” Johan har sagt saker som:
”Vi måste visa världen vad Sverige går för. Varför skulle inte vi lyckas? Bara för att vi är svenskar?"

"Kunde Tommy Hilfiger, Gucci och Prada bli” ”billion dollar company” ”så kan J. Lindeberg bli det”.

Johan talade om att skapa ”det optimala varumärket”. Han ville göra J. Lindeberg till ett ”billion dollar company”. Hans mål var Wall Street. Han sade upprepade gånger Sverige har väldigt mycket mer att ge. Folk vågar förlite. Hans sade "Men om man inte tror på det man gör och vill, så kommer det heller aldrig att fungera."

Jag tror aldrig att det Johan har sagt kommer ske. Kanske har det varit nära, kanske ej.

Lindeberg är född i Lund 1957 och är mest berömd som en svensk modedesigner. Johans pappa var journalist och mamman var litteraturvetare. Johan sägs ha varit slarvig i skolan fram till att han av en slump hamnade han på en tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet. Men plötsligt började han intressera sig för ekonomi och då började han bruka allvar. Han sökte in på handelshögskolan efter gymnasiet och sedan pluggade han även marknadsföring i Boston.

Efter en tid på handelshusen Ekman & Co och Cellmark blev Johan headhuntad till som exportchef på verktygsföretaget Bacho. När han fick det jobbet flyttade han till Stockholm. Även om det gick framåt för honom och fastän han var bekväm i sitt liv så hamnade han i någon slags 30års-kris. 1987 sa han upp sig, sålde bilen och sina kostymer, skiljde sig från sin fru, köpte en snabb bil och åkte till alperna för att ta det lugnt och fundera. Där stannade han i tre månader.

Efter det antog Johan tag i en ny utmaning – att strukturera om reklambyrån Brindfors i Malmö. Så småningom köpte Johan loss byrån. Han blev extremt intresserad av jeans och fick inspirationen efter att de genomfört en kampanj för klädmärket Dobber. Johan kände att det inte fanns något företag i Sverige som kunde utmana Levi´s och att det behövdes. I Danmark däremot hade han sett Italienska Diesel som gjorde coola kläder. Johan åkte ner till Dieselkontoret i Italien och frågade om han kunde ta över agenturen i Sverige, men dem sa nej. Tre månader senare bjöd Diesel ned Johan till Italien och denna gång lyckades han få sin vilja igenom.

Hösten 1990 satte Johan igång. På fyra år ökade Diesels omsättning i Sverige från 0 till 80 miljoner. 1990 inledde Johan tillsammans med reklambyrån Paradiset en lång och enormt uppmärksammad serie annonser för det italienska klädmärket. Dieselchefen märkte att Lindeberg var redo för större uppgifter och Johan befordrades till internationell marknadsdirektör. Tre år senare blev han högsta chef för Diesel i USA. Då tjänade han en miljon dollar om året. Han hade en lägenhet på 200 kvadratmeter på Manhattans Park Avenue för 50.000 dollar i månaden. Han levde lyxliv. Men Johan valde för andra gången bort i livet bort hög lön och lyxliv för att börja om från början.

1994 tog det helt stopp för Johan och gick in i väggen. Han hade jobbat väldigt hårt under en längre tid och levde helt för Diesel. Under en resa till Italien kollapsade han. Johan hade varit så fokuserad och inne i sitt arbete att han glömde bort sig själv. 1995 sålde han tillbaka den svenska Dieselagenturen till moderbolaget i Italien.

När Lindeberg slutade helt på Diesel och skulle satsa på eget stängde han av allting och började tänka på hur hans kläder skulle se ut. Han ville hitta sin egen stil och absolut inte bli någon kopia av något ”överklassmärke” som t.ex. Gucci eller Prada. Våren 1995 körde Lindeberg runt själv i Europa under några veckor på sin motorcykel. Han spelade mycket golf under de veckorna och började då tänka på att förändra golfmodet och hur han skulle kunna förändra det. Han ville försöka kombinera golf med rock`n´roll eftersom det var hans två hobbies. Det var så idén med J. Lindeberg började. När han startade J. Lindeberg såg han golfen som nyckeln till det hela.
När Johan lanserade J. Lindeberg så ville Johan göra folk förvirrade. De sa att de gjorde golfkläder men den första kollektionen innehöll bl.a. både, golf, rock`n´roll och retro. Folk blev nog lite snopna när de upptäckte det. Anledningen till att de gjorde den första kollektionen blandad var för att de inte ville bli kategoriserade i ett enda fack. Johan ville tillföra och förändra med sina kläder och på det sättet skapa en bättre värld. Han såg och kanske ser på mode som ett uttryckssätt som t ex, konst och musik. Ja, sådant som kan inspirera människor.

Märket började som ett extremt varumärke och blev berömt mycket genom att  Jesper Parnevik var affischnamnet. Jesper Parnevik var delägare från början och fram till för ett tag sedan var han fronfiguren i reklamen.

Jag köpte Lindebergs kläder från starten och det kändes alltid som det var sydda dels för min kropp och framförallt att det bara kom ut kläder som Johan själv ville ha på sig.

En period klarade jag inte av att köpa kläderna på grund av att de, jag antar att det berodde på dåligt kassaflöde, sålde blaffiga skärp och collegetröjor med stora JL-loggor. Så snart samarbetet med Depeche Mode startade så fick de dock tillbaka sin forna glans. Rockigt och samtidigt stiligt.
Numera handlar jag inte kläderna. Det hände något med dem när Johan lämnade eller fasades ut under 2007. Företaget hade inte gått bra ekonomiskt och det sägs att det blev slitningar mellan övriga ägare och grundaren Johan. Proventus tog över genom en nyemission 2007.

Johan Lindeberg bor numera i New York.

Det finns massor av mystik kring Johans person och det känns som att han hela tiden har haft en enorm känsla för vad som funkar trend- och modemässigt. Men kanske finns inte riktigt respekten, kunskapen och känslan för kassaflöde.

En intervju med Johan från YouTube


Och lite från en visning när kläderna fortfarande var "mina"...