Avundsjuk på nervositet...

Under några veckor har jag lyssnat på massor av presentationer av unga personer som går en utbildning. De har fått ha dragningar av ett uppdrag som de fick två veckor på sig att lösa. Jag blev så glad av att sitta och titta och lyssna på dem. Med några få undantag så vara alla väldigt nervösa. Det gladde mig.

Jag lyssnar alltid på en massa personer som har olika typer av presentationer, gör intervjuer, workshopar med mera. Jag står själv ofta på scen eller framför kameror, håller tal och anföranden på olika mottagningar med mera.

Jag var lite avundsjuk på de unga personerna som jag lyssnade på. De var nervösa. Jag blir nästan aldrig nervös inför olika dragningar och presentationer längre och jag saknar det. Får ibland för mig att jag kanske missar nervositeten för att jag gjort alla dessa saker så många gånger. Har sagt ibland att jag kanske ej bryr mig längre och faktiskt varit rädd för att det är så fallet är. Jag har nu kommit fram till att jag verkligen gillar att leda saker och att prata inför andra. Insåg för ett tag sedan att jag börjar förbereda dragningar, intervjuer, presentationer och annat långt i förväg. Direkt när det är ett faktum att jag skall prata inför andra så startar maskinen och jobbar med upplägget. Och det spelar ingen roll om det är om en minut eller om flera månader.

Det är inte lika tråkigt att jag inte blir nervös längre. Jag har fattat vad det är. Jag har gjort det mycket och är bara djävligt bra förberedd.