EAP

Vart tog EAP vägen? Europeiska Arbetar Partiet. Ett parti som var enormt aktiva i Sverige fram till mordet på Olof Palme. Jag sprang på dem i Göteborg för många år sedan och de var en del av den internationella LaRoucherörelsen, grundad av den amerikanske politikern och ekonomen Lyndon LaRouche. de var dessutom en ganska brokig och märklig samling, med allt från vältaliga och retoriska ledare med en massa löst märkligt folk runt dem. Att jag undrar vart de tagit vägen beror inte på att jag saknar dem utan kom att tänka på dem när jag städade på landet och hittade en gammalt klistermärke som jag fått av dem i något sammanhang.

Partiet har genom åren beskrivit sig ömsom vänsterexrimistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen. Partiet är märkligt och knappast låter sig knappast beskrivas i traditionella politiska termer. De har varit antisovjetister, extrema Palmehatare och har haft kopplingar till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.

På Wikipedia hittade jag information om att partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Knarkhandeln i världen påstods styras av det brittiska kungahuset. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och Francois Mitterand påstods vara krigsförbrytare betalda av CIA. Partiet var även stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU. EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och höll talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.

Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. EAP förde en mycket aggressiv förtalskampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.

Under 1980-talet hade partiet också en tydligt kulturkonservativ prägel. EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling Stones, Alice Cooper och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.

Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, 1974/76-86, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet.

Nåväl och som sagt, ingen lär sakna dem.