Barcelona's fotbollssparkare var länge de omutbara med reklam. Sedan valde de hedervärt att göra reklam för Unicef. Numera är de som alla andra, de tar betalt för reklam på bröstet.
Jag gör aldrig reklam för någon, jag skriver och proklamerar bara vad jag tycker.
Så även nu med denna lilla annons...
Om du tycker att bilden inte höll för att dra upp så stort så behöver du gå till optikern, jag kan inte rekommendera någon bra...
Denna dialogen tillhör kategorin hårda kommentarer men det finns en del i dialogen som är tankvärd...
Jag lärde mig en del av en dialog mellan vänner för ett par veckor sedan. Vi var tre stycken som satt på en bänk och filosoferade. Så tänk dig att tre vänner sitter på en bänk en sommarkväll...
S "Jag tycker att du röker för dåligt E!"
E "Jag har börjat ett nytt liv!"
S "Nytt liv, hur vore det om du tog tag i ditt pågående?"
Jag vet att det inte var några hard feelings, för det sades mellan personer som gillar varandra. Kontentan var dock skön eftersom vi alla har en tendens att vilja börja om hela tiden, och en del vill leva någon annans liv. Egentligen kan vi faktiskt bara ha ett.
Jag kanske kommer bli stämd eller hånad för detta, jag står för det. Tomas Ledin är Sveriges sämsta artist, alla kategorier och utan konkurrens.
I en värld av Nutcase Colin, Bingolotto, Lill-Babs, Änglagård och annat förkastligt så står han ändå i en klass för sig själv. Han är genomusel.
Kan du ge mig en enda låt som är värd att ödsla tid på...
Som en krydda till denna hyllning av världens sämsta artist så får du här ett klipp från You Tube som är taget från hans scengrej i Little Village på Kaninparken.
Varje gång jag är
på Stockholms Central och har en kvart över så passar jag på. Direkt innanför
stora entrén ligger det ett café till vänster. Det finns säkert mycket gott,
allt från mackor till sallader. Men jag äter alltid samma, deras gulasch. Känns
som med musik, det finns bara en artist. Här är det, det finns tre soppor i
världsklass. Två finns på Caleo i Göteborg och en finns på Centralen i
Stockholm. Den i Stockholm är utan konkurrens världens godaste gulaschsoppa.
Att jag lade två stora likadana bilder på detta inlägg berodde inte på att jag fick tips av LMS att ha mindre bilder. Nog för att jag är obstinat... Jag gjorde helt enkelt fel och hade ingen lust att ändra... Jag har upphörsammat din order LMS!!!
Det är en plats att längta till, Min Kompis plats och sten. Där är det så vilsamt och skönt som ingen annanstans. Ibland är jag där fysiskt och ibland i tanken. Det spelar ingen roll, platsen och stenen ger lugn och ger kraft.
Om någon annan ska dit så ber jag dem att hälsa saker och jag pratar själv ibland på med telepati på kort eller lång distans. Behövs inte så mycket svar, det räcker med att få säga det högt i huvudet. Jag vet att det når fram och det är skönt att rapportera.
Den viktigaste rapporten är alltid att meddela att hon håller på att bli ung, att jag sköter mig och att de två andra faktiskt bättrar sig hela tiden. Jag vet att du tycker att det är skönt att jag faktiskt följer de råd som du delade ut som "order".
Kom till Stockholms Centralstation, som är under renovering, för ett tag sedan. Blev enormt glad över att någon kan hitta en känsla och information som får mig att förstå och acceptera.
Tipset till byrån och Jernhusen är att göra dem för fler eller många språk, ni i Stora Staden kallar er ju för the capitol of Scandinavia...
Come along... vi har inget större än Tessan. Jag har skrivit det massor av gånger. Hon bara matar på. Hon bara levererar. Hon bara vinner. Tessan rules! Puss på dig Tessan!
Om du vill gnugga dina kunskaper om Alshammar så kolla Wiki.
Och jag hoppas att LMS lägger märke till att jag valt en mindre bild på detta inlägg. Jag responderar på mina stamgästers önskemål, fint va?
Life on Mars? Är världens bästa låt, totalt utan konkurrens.
Den är ett unikum som ej ska ifrågasättas utan bara avnjutas I all sin prakt.
Visuellt och med öran, själ och hjärta.
Såväl text som musik är skriven av David själv och den kom
ut på albumet Hunky Dory 1971. Som singel släpptes den först sommaren 1973.
I slutet av 60-talet skrev Bowie en text till den franska sången
Comme d’habitude som ahn döpte till Even a fool learns to love. Det blev Paul
Anka som köpte rättigheterna till orginalsången och döpte den till My Way, kan
hända att det ringer en klocka när du hör det. Paul Anka fick en sångare att
sjunga in den, sångarens namn var Frank Sinatra. Bowies text kom helt enkelt
aldrig till användning och han skrev då Life on Mars? Och tänker du efter lite
så finns det strukturer och ackord I Life on Mars som påminner om My Way, jag
har åtminstone läst att det ska vara så och de som kan har nickat när jag
påstått detta…
Om jag haft den här förut... inte vad jag kan minnas...
Jag lovade i inlägget "Köpt två par brillos" att du skulle få se dem och här är ett par av dem. Från att jag tog på mig dessa första gången, en vecka sedan, så har det varit helt kaotiskt kring mig. Alla privat och i jobba har tappat de helt. De sitter och talar i tungor kring hur enormt snygga dessa är och faktiskt blivit rejält tjatiga...
Tydligen så ska Södermalmspolisen i Stockholm ha rullat ut på tvåhjuliga Segways, ett självbalanserande fordon som drivs på sedan ett tag. Lite Polisen goes Solsidan.
De motiverar det med att de kan röra sig lättare över större områden då... Vad händer om skurkarna springer i trappor undrar jag?
Kanske hoppas de att det är en Fredde är den framtida hotbilden och som kommer begå brotten i storstaden framåt...
Engagemang är skojigt. Jag har alltid tyckt att det är såväl skojigt som näst intill vackert att se riktigt och äkta engagemang.
Satt på Öresundståget sent i söndags från Muzak City till Little Village och kom i samspråk med en fotbollssupporter. Han hade klubbmärket tatuerat bakom vänstra örat och snyggt var det. Han satte genast igång att sälja in och berömma sitt lag.
Som för honom var något mycket större än ett lag eller något man hejar eller håller på. Han beskrev detta med en sådan enormt övertygelse. Och då menar jag inte sådan där övertygelse som jag kallar det andra kallar säljare, alltså snack utan djup. Utan jag menar riktig och äkta djup övertygelse inifrån och ut.
Om det någon gång kommer finnas ett enda varumärke som är ett bolag som har den typ av kunder som denna killen representerade så kommer det att gå enormt bra för det bolaget. Han berättade innerligt om hur fansen hade köpt en spelare till klubben när det gick illa ekonomiskt för hans klubb för många år sedan och han var enormt entusiastisk över allt från tabelläge till klacken.
Tack för att du smittade av dig.
Vilken klubb han höll på? Enligt honom så höll man inte på hans lag... Man är GAIS:are!
Så många gånger jag varit här. Promenerat, suttit, sprungit, legat och varit här. Det är bara så att jag har behov av denna stranden. Det är den plats som jag har svårast att redogöra för vad jag gjort och gör på. Jag bara är och finns när jag är här, oavsett om det sommar, vinter, höst eller vår. Och numera plockas det alltid med en sten eller en snäcka snart nog varje gång jag är här. Min strand fungerar som jag tror att kyrkan fungerar för troende och dessutom sjunger eller nynnar jag ofta högt för mig själv när jag går här. Den låt jag spelat och sjungit flest gånger i min skalle här är utan konkurrens Paradisets Portar.
