Genomblåst i Paradiset

Som du såg i det förrförra inlägget så har jag varit i Paradiset denna helgen. Jag är beroende av Paradiset. Lördagen jag beskrev i nedan inlägg var så otroligt vacker. Vi var även vid Den Storas plats och jag läste texten flera gånger. Jag var självklart även borta vid Rörets plats och satte mig och läste upp texten. Det var fantastiskt skönt och näst in till rituellt.

Söndagen fick jag den där promenaden som har terapeutisk verkan. Ungefär samma promenad genom Minnesland i Paradiset varje gång och dag jag är där. Helt fantastiskt läkande och renande. Denna gången var det som om någon hade hört mig, jag ville verkligen vara helt ensam. Vattnet var i princip halvvägs till sanddynerna, det var soligt och duggregn i och om vartannat och framförallt piskade vinden det stålgrå och vita havet. Och viktigast av allt var som sagt, det fanns bara en person på stranden och det var jag. Jag gick fram- och baklänges, stod stilla, snurrade och bara kastade lugna och tankelösa blickar från horisont ut till strandspetsarna.

En stund, som kanske var en timme, lät jag bara vädret blåsa genom mig medan jag stod still och bara lät vädret ta mig. Obeskrivligt friskt och skönt. Och precis vad MrRaRe och min själ behövde.

De bilderna, ljuden och de tomma tankarna kommer jag leva på länge.

Jag är beroende av Paradiset!