Svinalängorna

För några helger sedan satt jag och Min Lilla och tittade på filmen Svinalängorna. Jag erkänner villigt att jag inte hade en aning om vad det var för en film. Det var Min Lilla som ville se den och som ville hyra den, så det gjorde vi. Vid andra tillfällen då jag inte vet något om vilken film det är och jag ska titta, så var det en svensk film. Dessutom en film, som efter en snabb titt på Wikipedia, som visade sig vara en film som jag kanske borde haft koll på. 

Filmen visade sig vara en film som Pernilla August har regisserat. Pernilla August är en skådis som jag inte ens skulle känna igen på bild, ett sådant där namn som alltid har funnits och figurerat. Här i filmen Svinalängorna så har hon skapat en film som bara handlar om en tjejs liv, Leena. Leena (som spelas av Noomi Rapace) bor i Stockholm med sin familj i ett medelklassområde. Hon har ingen kontakt med sitt förflutna. Så på luciamorgon får hon ett par telefonsamtal från Ystads sjukhus och det andra säger att hennes mamma  har varit sjuk en längre tid och att hon bara har några timmar kvar i livet. Hennes liv spelas upp inför henne och oss när hennes man Johan (som spelas av Ola Rapace) och barn ska åka och hälsa på mamman en sista gång. Så på resan genom Sverige till Ystad så får vi följa Leenas barndomsliv från Ystad, den tid och det som fick henne att lämna den Ystad och uppväxten i total glömska. 

Vardag under hela uppväxten är att av ren vana skura rent från sina grisiga och alkoholiserade föräldrar.Och hon försöker att på alla sätt skona sin lillebror. Slagsmål och fylla hör till vardagen i de stackars barnens liv. Föräldrarna har ett enormt destruktivt äktenskap och barnen tas om hand av socialen efter ett av föräldrarnas oräkneliga slagsmål. flera gånger i mitten av filmen så rycker det bara till i mig. Det är bara så att människor kan vara extremt dumma i huvudet och bete sig för djävligt.

Traumatiska minnen spelas upp i Leenas och familjens möte med hennes döende mamma. Min huvudtanke efter fem minuter blev min tanke genom hela filmen. Fy fan för att detta är vardag för en del barn. Och jag hoppas att en film som denna kan hjälpa till på något sätt... Fast jag vet inte hur. 

Pernilla August har baserat filmen på en egen tolkning utifrån Susanna Alakoskis bok ”Svinalängorna” (se recension Dagens Nyheter).  Filmen blev belönad med Publikpriset i Venedig 2010 samt Foreign Press Award under Hamburgs Filmfestival 2010. 

Det bästa med filmen är två skådespelarinsatser, Tehilla Blads i rollen som Leena som ung och Noomi Rapace's som Leena. Lite långsamt och tjatigt är det och samtidigt så gillar jag filmen enormt mycket. Några recensioner finner du här från SvD, Expressen och DN.