EPA

När jag var liten fanns det ett uttryck som hette EPA-skit och det fanns även en varuhuskedja med namnet EPA. EPA var en förkortning av Enhetsprisaktiebolaget och de hade varuhus över hela Sverige. EPA hade låga priser och oftast en något enklare kvalitet än konkurrenterna. ICA  ägdes av Göteborgsbolaget AB Turitz & Co.

EPA startades 1930 och gick 1978 ihop med Tempovaruhusen som tillhörde dåvarande NK-Åhléns. ICA ändrade namn till Tempo och senare till Åhléns. Innan samgåendet hade EPA ett 100-tal varuhus med 12 000 anställda och en försäljning på cirka 3 miljarder kronor. Mellan 1941 och 1971 ingick varuhuskedjan Grand Bazar, som sedan blev Grand, som systerbolag till EPA inom koncernen. 

Undrar vem som äger varumärket, vore kul att starta på nytt och ändra inriktning och skapa ett lyxvaruhus under varumärket EPA. 

Modelitteratur

Modetidningar kan kittla fantasin när de är bra. Att flippa igenom ett bra nummer av GQ Esquire, Details, Complex eller Vibe kan ge inspiration eller idéer. Alltför sällan läser jag dock litteratur om mode. Det har blivit lite ändring på det den senaste tiden. Här har du en bok som heter American Fashion Menswear och som är skriven av Robert E. Bryan. Jag tänker inte hårdrekommendera den, den var dock värd att läsa. Du får avgöra om den är värd pengarna.

Boken försöker beskriva utvecklingen inom amerikanskt herrmode. Från praktiskt och funktionellt till stiligt och extravagant. I Det Stora Landet har alltid herrmode varit lika viktigt som dammode. Boken beskriver även mäktiga modeikoner som har skapat såväl klassiska looks som “top notch” och som på många sätt fortfarande påverkar dagens amerikanska herrmode.

Här finns mer om boken och hur du beställer den.

God läsning önskas!

65 år sedan Hiroshima

Den 6 augusti 1945. Klockan är kvart över åtta och det är morgonrusning i Hiroshima när den första atombomben detonerar. Fram till slutet av 1945 dog 140 000 personer av bomben och dess verkningar. Sedan dess läggs det namn till listan till än idag av verkningar och skador. 


Idag kan material som skulle kunna räcka till 100 000 Hiroshimabomber vara på drift i världen.  


Världen är bra rutten, maktsugen och korkad ibland. Och det vette fasen om de goda människorna är tillräckligt många på denna vår lilla jord.

Lotterier

Jag bör egentligen inte uttala mig om lotterier och andra typer av spel eftersom jag inte deltager. Måhända tar jag en lott på Tempo i TDC en gång om året. I övrigt spelar och bettar jag aldrig och jag spelar inte nätpoker eller oddsar.

Min åsikt om alla typer av lotterier som BingoLotto och Postkodlotterier är att de går ut på att alla fattiga ska lägga ut pengar så att en eller annan fattig kan bli rik.

Däremot sätter jag med glädje in pengar till välgörande ändamål till de organisationer som aldrig varit i klameri med moral och rättvisa.

On The Rocks

Kom ihåg detta varumärket om du tycker att det du dricker blir vattnigt för snabbt... 

"The good ole folks" på Perkinsville har utvecklat the Soapstone Whiskey för att ingen skall behöva drabbas av vattnig dricka. Finns här och ett set med nio stycken kostar $20.00.

Mer graffiti

EAP

Vart tog EAP vägen? Europeiska Arbetar Partiet. Ett parti som var enormt aktiva i Sverige fram till mordet på Olof Palme. Jag sprang på dem i Göteborg för många år sedan och de var en del av den internationella LaRoucherörelsen, grundad av den amerikanske politikern och ekonomen Lyndon LaRouche. de var dessutom en ganska brokig och märklig samling, med allt från vältaliga och retoriska ledare med en massa löst märkligt folk runt dem. Att jag undrar vart de tagit vägen beror inte på att jag saknar dem utan kom att tänka på dem när jag städade på landet och hittade en gammalt klistermärke som jag fått av dem i något sammanhang.

Partiet har genom åren beskrivit sig ömsom vänsterexrimistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen. Partiet är märkligt och knappast låter sig knappast beskrivas i traditionella politiska termer. De har varit antisovjetister, extrema Palmehatare och har haft kopplingar till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.

På Wikipedia hittade jag information om att partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Knarkhandeln i världen påstods styras av det brittiska kungahuset. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och Francois Mitterand påstods vara krigsförbrytare betalda av CIA. Partiet var även stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU. EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och höll talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.

Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. EAP förde en mycket aggressiv förtalskampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.

Under 1980-talet hade partiet också en tydligt kulturkonservativ prägel. EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling Stones, Alice Cooper och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.

Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, 1974/76-86, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet.

Nåväl och som sagt, ingen lär sakna dem.

Ika, Wahlbeck, Frid och Demian

Var på en föreställning med en kvartett igår på Café Rotundan i Norre Katts Park i Halmstad. De som stod på scen var Ika Nord, Peter Wahlbeck, Paul Frid och Lars Demian. För mig har de alla varit en del av livet en stor del av livet. De har funnits i utkanten av bekantskapskretsen med Ika som dynamon som allt kretsat kring. Peter Wahlbeck har t.o.m. fått  träffa min farmor. Jag har egentligen aldrig varit och kollat på dem så mycket och nu var det dags.


Jag kan säga direkt att det var länge sedan jag skrattade så mycket, vet att jag inte gjort det sedan jag var på Anonyma Komikers Sällskap på Söder för ett par år sedan. Detta var en föreställning helt i min smak, med skärpa, distans, humor och allvar om vart annat.


Jag tror mig veta att de fyra känner varandra oerhört väl och det återspeglades i denna friska och annorlunda föreställning, som egentligen var ett relativt improviserat samtal mellan fyra gamla vänner. Prästen Paul Frid, vars far jag konfirmerade mig hos, var den som styrde och ledde samtalen och publiken ombads att sätta på larmet på tio minuter så att de skulle komma vidare i diskussionerna. Det fyra satt på varsin stol på scenen och diskussioner om Gud eller godhet, nästa yrkesval, själen, kulturarbetares vardag, Halmstad, ålder, politik, byggnader, ålder etc. Dessa diskussioner blandades med Peters stand up, Demians vassa och mjuka sånger vid pianot och Ikas fantastiska små danser och att Ika även läste för oss.


Hallandsposten bjöd på denna underhållning vid fina Rotundan och jag kan säga att jag gladeligen hade lagt 500 kronor för att se denna annorlunda föreställning som var som en riktigt trevlig kväll med ens bästa vänner ska vara. 


Stort tack till Ika, Lasse, Peter och Paul. Ni är bra! Tack även till Hallandsposten för att ni ordnade sommarens mest skärpta kväll! Bra med lokaltidningar som ser till att stjärnorna får spela istället för de som skjuter utanför.

Uma Thurman

Fick en önskan bland kommentarerna om en bild på Uma Thurman. Här kommer den. Känns lite som Kamratposten eller 91:an 1973 när någon 2010 ber om en önskebild... Men det är klart, alla har inte tillgång till nätet. Så det blev två bilder. Vet inte vad jag tycker om Tant Uma.

Erfarenheter sökes?

En av många saker som ger mycket stimulans är att sitta med erfarna människor. När jag är i Muzak City och i Paradiset sitter jag ofta och pratar med människor med massor av erfarenhet och kunskap. Ingen av dem är yngre än 70 och alla lever ett aktivt liv. Där finns Rektorn, Prästen, Rörläggaren, Gympafröken, Amerikanerna, Tändsticksdottern, Mimartisten, Överstelöjtnanten, Belgaren och Fransyskan, ICA-mannen och många andra.


Gör att i alla fall jag tvekar på varför ej fler seniorer finns med i arbetslivet och bland företag. Hade finanskriser uppkommit på samma sätt gång efter annan om det ej byttes in nya universitets- och managementbakade ynglingar vart tionde år? Hade dessa kunna förhindras om det funnits med fler som var erfarna och förstod?


Använder vi erfarenhet på rätt sätt, återvinns all kunskap som de som är mer erfarna har?

Lundell Miljöpartist?

Jag läste en recension i Hallandsposten i sommar av en konsert som Bruce haft på Brottet utanför Muzak City.

Den inleddes med denna dialog:

Det var min kompis Lenke som undrade det:

- Är Ulf Lundell miljöpartist?

- Varför undrar du det?

- Ja, han återvinner ju allting

Tror att de menade både på gott och ont.


PS. Det är Ulf Lundell på bilden ovan 

Borta Bäst - Sara Kadefors

Det tog ett par dagar och sedan började jag hitta ett lugn som säkert hör semester och ledighet till. Senast jag hade flera dagar ledigt så började läslustan och så även denna gången. På den tredje dagen på semestern så var jag och handlade i sommarbutiken och bara nöp en bok på en hylla. Den hette Borta Bäst och var skriven av Sara Kadefors.

Jag hade aldrig hört talas om titeln och bara noterat att det fanns en författare med det namnet, inget mer. Efter att ha legat i den nya solstolen under dagen så var den då färdigläst.

Boken börjar med att huvudpersonen vaknar i den dyra bil hon har parkerat utanför möbelvaruhuset och som också fungerar som hennes hem. Boken är en kollision mellan den högfärdiga kvinna i 40-årsåldern vi stiftar bekantskap med, och de omständigheter hon befinner sig i.

Det tog lång tid innan jag fick klart för mig varför hon hade lämnat den olyckliga villatillvaron för att i stället sjunka allt djupare ned mot det vi brukar kalla för samhällets botten. Jag konstaterar att detta var den typ av bok som jag inte kan lägga ifrån mig. Borta bäst är en lättläst och målande berättelse som du kan välja att läsa på en dag. Den är lite för ytlig för att jag skall hylla den men tillräckligt annorlunda för att beröra mer än många jag möter.

Det känns som Kadefors har ett äkta intresse för riktiga människor och för livsöden som innehåller mer än solskenshistorier och önskad status. Vi har inte tillräcklig självinsikt för att skratta åt oss själva, men gärna åt andra som egentligen liknar oss. Huvudpersonen Sylvia är en ytlig medelklassperson utan annat än yta. Hon har gett sig av och umgås med uteliggare och kriminella.

Läs den!

Elisabeth Hurley

Du har säkert sett henne i Austin Powers. Jag såg henne för första gången i Passagerare 57. Hon är Elisabeth Hurley. Idag kan hon titulera sig som fotomodell, skådespelare och producent. Elisabeth är idag 45 år.

Från början studerade hon dans och drama på London Studio Centre och arbetade sedan på teatrar runt om i England. Filmdebuten, som huvudroll, kom 1987 i filmen Remando al viento. Hurley är även fotomodell vid sidan om skådespeleriet och hon är också delägare i produktionsbolaget Simian Films, tillsammans med Hugh Grant och Castle Rock Entertainment. Bakom stängda dörrar var hennes första film som producent. Hon slog igenom i TV-serien Christabel. År 1994-2001 var hon modell för Estée Lauder. Hurley är även känd i rollen som Miss Kensington i filmerna om Austin Powers. Hon har även spelat djävul i filmen Djävulen och jag.

The Modern House

Letar du efter ett spektakulärt hus att köpa eller hyra? Kanske letar du efter ett riktigt drömställe som är vackert och unikt. Gå in på: The Modern House, en U.K.-baserad real-estatesida som är dedikerad för design, dekor and distinguerade hem. 2004 skapade arkitekturjournalisterna Albert Hill and Mike Gibberd denna. Du hittar hem och hus som kostar £365 per vecka till £3,000,000 per vecka.

251 riksdagskandidater hos Kronofogden

Läste denna rubriken i Aftonbladet för några dagar sedan. Utan att ha läst hela artikeln så kunde jag ha uppfattat den på många olika sätt. Nåväl detta var i korthet vad jag uppfattade att den handlade om.

Tydligen är 251 riksdagskandidater kända hos kronofogden, 94 av dem är skyldiga staten eller privata företag 13 992 941 kronor. 151 av dem är inte längre skyldiga några pengar, men har betalningsanmärkningar. Tre av dem har varken skulder eller betalningsanmärkningar längre, men har varit utsatta för utmätningsförsök från kronofogden. Tre av dem har varken skulder hos kronofogden eller betalningsanmärkningar, men har i dag skuldsanering på grund av att de varit svårt skuldsatta.

Totalt kandiderar 5 137 till riksdagen. De 251 som jagas av kronofogden eller har betalningsanmärkningar står långt ner på partiernas listor och kommer inte in i riksdagen, om de inte blir personvalda. Men fyra står på valbar plats. Totalt bland riksdagskandidaterna är det 4,9 procent som är jagade av kronofogden eller har betalningsanmärkningar. Bland befolkningen som helhet är det 6,8 procent.

Misha Glenny - McMaffia

Min bild har varit att kapitalismen besegrade kommunismen. Världen skulle få bli friare… men hur har det blivit egentligen? Jag har precis läst klart McMaffia av Misha Glenny.

Misha Glenny är journalist, författare och historiker. Han bevakade krigen i Jugoslavien för BBC:s räkning. Han har skrivit tre böcker om Östeuropa och Balkan.

Med denna boken tar Misha Glenny mig på en resa innehållande andra sanningar än jag tidigare hört om allt som hänt efter Berlinmurens fall. Han tar mig på en resa genom Ryssland, Balkan, Afghanistan, Nigeria, Israel, Kanade, US, och så vidare. Hela boken känns baserad på intervjuer och för en gångs skull läste jag maximalt tjugo sidor i taget innan jag lade boken ifrån mig och tog ett par steg eller ett glas vatten innan jag fortsatte att läsa nästa tjugo sidor…




Boken beskriver hur delar av de gamla säkerhetstjänsterna har blivit delar av välorganiserade maffialigor med goda kontakter över gränserna. Hur ett chockerat Västeuropa har sett nya typer av barbarisk kriminalitet, mest påtagligt kvinnohandeln, strömma in från öster och Västeuropa och FN har tillhandahållit kunderna. Mäktiga strömmar av först cigarretter, sedan vapen och kokain, har svämmat urgamla smuggelvägar via Balkan. Kontakter med de gamla Sovjetländerna, via Kaukasus och Sidenvägen ända bort till Kina och via den italiens­ka maffian till knarkkartellernas Latinamerika. De kriminella strukturerna går inte alltid att skilja från de statliga. Valda delar av de nya ländernas polis, militär och administration – till och med politiker – samverkar med skurkarna till ömsesidig belåtenhet.

Den moderna brottsligheten ligger helt enkelt långt före nationella myndigheter i konsten att operera fritt och fördomsfritt i den avreglerade och globaliserade världen. Glenny tog mig på ett skrämmande, globalt kriminalreportage om hur affärerna utvecklats från 90-talets Balkan till 2000-talets Kina.

Han förklarar att den brottsliga ekonomin idag beräknas motsvara mellan 15 och 20 procent av den totala omsättningen i världen, och dess skadliga konsekvenser överträffar med god marginal den internationella terrorismens.

Knark- och vapenligornas resurser är så stora att det är lätt för dem att köpa sig in i fattiga länders myndigheter och legala makt. Han trycker på att vi kan knappt köpa en guldring, en mobiltelefon eller ens en banan som inte någonstans i tillverkningskedjan besudlats av blod, slaveri och ren kriminalitet. Ju längre från sitt ursprung en vara har kommit, desto renare kan den te sig, men det enda som moraliskt och juridiskt skiljer många dagligvaror från droger och vapen är ofta på vilken punkt i handelskedjan smutsfläckarna tvättats bort.

Boken beskriver snabbt växande ojämlikheter, förklarar vad konsekvenser av olika sanktioner och låter oss besöka de skatteparadis där illegala pengar tvättas.

Säger som jag brukar när jag skriver om böcker, Läs den! LMS sade till mig att han inte kommer läsa den eftersom han är rädd för att bli så cynisk att han flyttar ut i skogen i en hylla. För min del så tycker jag att du och LMS ska läsa den, den gjorde att jag förstår att det som händer i Sverige just nu bara är en del av att vårt samhälle kommer att bli som resten av världen...

Nu anser jag mig förstå mer hur det skulle kunna vara negativt för kriminaliteten att Kalifornien legaliserar cannabis och hur det kan inverka negativt för samhället att en knarkkung i Mexiko dödas samt att världen är som Allsvenskan i fotboll...