Funderingar kring födelsedagar

Jag förstår att födelsedag är den dag då en person är född. Jag inser att en födelsedage anses som viktig för många, åtminstone i Europa och så kallade Västländer.  Har även varit observant och insett att det ofta firas med fest eller kalas. Barn missas aldrig, gamla missas sällan och jämna tio- eller 25-tal år hyllas. Jag tycker att det 'är småtrevligt att den som fyller år ofta kallas födelsedagsbarn, även om hon eller han är vuxen.

Många så kallat vuxna jag känner blir mycket glada över uppvaktningar och gratulationer. Jag tycker att det är ytterligare ett tillfälle att hylla de vi gillar eller känner. Det sitter i en känsla och ej i presenter eller i att det är just födelsedagen.

Jag har haft en fantastisk sådan upplevelse i en asiatisk stad. Ingen av personerna i kunde något för mig bekant språk och de skulle av någon anledning fira mig. De sjöng något som jag än idag förutsätter var Happy Birthday.

De hade skaffat en jättegräddtårta med hundratals ljus, säkert ej ätbar. De satte glatt igång med den repetetiva och något monotona texten. Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, Appy Bith Ay, ... och så vidare. De tittade förvånat och osäkert på varandra och detta pågick under iver och med glädje under några minuter. När alla ljusen runnit ned i grädden, de hade slutat att sjunga ovan text till en helt okänd melodi och slutat applådera i alla tänkbara takter så satte de på asiatisk disco och det hela nämndes ej mer.

Fantastiskt nyttigt.